Välkommen!

Nu har du kommit till bloggen där skribenter från Närpes gymnasium publicerar olika typer av texter. Här kan du läsa om sådant som är aktuellt i vår skola eftersom bloggen fungerar som en nätbaserad skoltidning och ger skribenterna en möjlighet att nå ut till en större publik utanför klassrummet.

Vi använder även denna blogg i modersmålsundervisningen. Förutom Medietexter, essäer och skönlitterära texter hittar du här poddar och textfilmer skapade av våra studerande. Några av poddarna som handlar om ondska, våld och utanförskap finns publicerade i detta inlägg. Textfilmerna hittar du genom att klicka på kategorin ”Berättelser i samtiden” eller ”Framtiden”.

Vi uppmärksammar också språk, läsning och lästips här på bloggen. Bildkonsten har en egen kategori och under kategorin ”Studier” får nuvarande och tidigare studerande hos oss dela med sig av erfarenheter från studie- och yrkeslivet. Låt länkarna till höger leda dig rätt!

Scrolla, klicka, läs, lyssna och njut!

Ia Enroth (lärare i modersmål och litteratur) och Jenny Lindberg (lärare i tyska samt modersmål och litteratur).

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vad vill du bli när du blir stor?

Jessica Juthman

Publicerat i Berättelser i samtiden, Skönlitterära texter | Lämna en kommentar

”Va in kaar”

Walter Forsén

Publicerat i Berättelser i samtiden, Skönlitterära texter | Lämna en kommentar

I min värld av texter

Det var sista dagen i april månad och ingen visste att denna dag skulle bli speciell för just mig. För sista april 2001 hoppade en tjej in i världen, rädd för vad som väntar men samtidigt exalterad. Ingen kunde i den stunden se vad just den tjejen skulle ta sig till eller åstadkomma. Hon växte upp i en vanlig familj omringad av de personer som kom att forma henne. Med hjälp av dem har hon lärt sig många olika saker, en av de egenskaperna är att ta en bok i handen och upptäcka de olika världar som väntar mellan pärmarna.

Nu är hon till tillräckligt gammal för att minnas allt de har läst för henne. Jag minns ännu tiderna hos mormor och morfar, hur jag satt mitt i deras säng hopkurad och fick lyssna på när mormor läste. Mina absoluta favoriter var en sagobok som innehöll flera olika klassiker som Lilla sjöjungfrun, Kejsarens nya kläder och Tummelisa. En annan bok som också levde i mormors och morfars bok hylla var Mästerdetektiven Basil mus som jag tyckte var mycket spännande. Tiden då jag gick i dagis och förskolan kunde jag bara läsa mitt eget namn och inget mer. Men att lyssna tyckte jag var något av det bästa. Där hemma hade jag också några favoriter som Allrakäraste syster och Nils Karlsson-Pyssling flyttar in som är skrivna av Astrid Lindgren.

Nu är jag sju år och åldern är inne för ett steg in i en större värld. Jag lämnar det trygga och bekanta och beger mig in i grundskolan. Jag minns hur nervös och rädd jag var att träffa min nya klass. I den stunden då vi smått rädda satt i klassen var vi på samma nivå. Lärarna visste ingen om oss, vi var alla placerade på samma startlinje. Det var då jag för första gången fick pröva på att se orden och känna orden i min mun. Jag må säga att jag inte var den bästa läsaren i världen, för redan några veckor senare blev jag tagen ur klassen och inputtad i speciallärarens rum. För mig kändes det som att jag var där i evigheter. Jag kände att jag aldrig kommer att komma därifrån och inte kommer jag lära mig säga den förbaskade bokstaven Y. Plötsligt föll allt ändå på plats, jag lärde mig den och då fick jag komma in i klassen igen, men då märkte jag att de andra hade tagit sig närmare mållinjen än jag.

Nu börjar mitt läsningslopp på riktigt. Jag blev besatt av att läsa. Man kan tänka sig att det var normalt för mig att läsa så mycket som jag gjorde för att både min mamma och pappa var bokmalar. Men när jag ser tillbaka på tiden, läste jag inte bara för nöjes skull, utan jag plöjde igenom böcker för att bevisa något. Jag ville visa att jag var bra på något. Oftast på kvällarna brukade jag läsa ut en bok och springa ut ur rummet för att säga till både mamma och pappa att jag läst ut en bok på bara en dag, t.ex. Älv-böckerna som är skrivna av Daisy Meadows, mysterieböckerna om David och Larissa som är skrivna av Martin Widmark och böcker som Inga fler monster för mig! som är skriven av Peggy Parish. Detta gjorde jag för att få bekräftelse på att jag var duktig. Dessa små meningar som ”oj va duktig” eller ”vad snabb du va” fyllde på ett visst tomrum som jag fått av skolan. Fast böcker blev lite som en drog gick det inte så bra för mig i skolan. Till slut blev jag tvungen att göra en massa tester hos olika typer.

Så en dag får jag beskedet om att jag har dyslexi. ”Vad är dyslexi” är det enda som dyker upp i mitt huvud. Ja, då var jag en misslyckad elev som utgick från att jag alltid skulle vara sämst. Att få veta att man alltid kommer ha svårt med läsning och skrivning kändes bittert och gav en inte så mycket motivation att läsa. Så plötsligt en dag slutade jag läsa böcker. Istället för att ha en bok i handen varje kväll hade de nu bytts ut mot en Ipad. Tiden jag hade satt på att läsa böcker av t.ex. Blyton, blev nu uppfylld av filmer, serier och youtube-klipp. Den första amerikanska serien som jag såg var 90210 (2008 – 2013), sedan dess har jag sett många olika serier som både är amerikanska, brittiska, svenska, spanska, italienska och koreanska. När det kommer till filmer har jag sett många olika genrer, men jag tycker om romantiska, sorgliga och spännande filmer med action. Men många filmer som jag tyckt om är oftast sorgliga filmer som får en att gråta t.ex. Me before you och Pojken i randig pyjamas. Sedan dess har jag suttit fast, på ett vis kan jag säga att det är en ny slags drog. Men nu ser jag inte på film och serier för att bevisa något utan för att det är så beroendeframkallande. Det kan få en att känna så mycket på en så kort stund. Det blev på ett sätt min nya läsning, men det hjälper mig inte att få bättre stavning eller ordförråd som läsningen gjort.

Ibland kommer ändå den lilla speciella stunden då jag igen plöjer igenom flera böcker, men det är inte alls så ofta som jag skulle önska. De böckerna jag läser då är såna filmer jag sett som t.ex. Love, Rosie av Cecelia Ahern och trilogin Me before you av Jojo Moyes. Nu läser jag inte bara på svenska utan jag läser också på engelska. Exempel på sådana böcker är Goodnight Mister Tom av Michelle Magorian och Harry Potter-böckerna av J. K. Rowling.

Överallt ser och hör jag olika former av texter som påverkar mig mera eller mindre. Fram till nu har jag inte bara läst det jag nämnt i texten, utan faktatexter är något som jag dagligen möts av. Under mina snart 12 år i skolan har jag läst många faktaböcker. Musik har också varit en viktig del i mitt liv. Redan som liten har musiken funnits i mitt liv t.ex. genom de sånger min morfar sjöng. I olika etapper har musiken ändå spelat olika stor roll. Standardmusiken när jag åker bil med familjen är Queen och Genesis. På senaste tiden så har jag lyssnat på mycket filmmusik av till exempel Craig Armstrong och Hans Zimmer. Trots att jag inte läser som jag gjorde förr tycker jag trots allt att jag kan kalla mig en läsare.

Paola Björklund

Publicerat i I min värld av texter (MO9), Om läsning och böcker | Lämna en kommentar

Serien, den moderna boken

Jag är en ganska dålig läsare när det kommer till böcker. Jag tror att hela min generation är ganska dåliga läsare. Men varför läsa böcker när man kan se på en film eller serie istället?

“Nu ska jag sätta mig och läsa en riktigt bra bok”, jag tror inte jag någonsin ens tänkt den tanken, men ändå tycker jag om att läsa. Det stora problemet är tröskeln, eller snarare väggen, man ska över för att faktiskt börja läsa. Jag tror inte jag har läst en bok frivilligt någonsin. Den enda orsaken till att jag läst är för att deadlinen på en bokrecension kommit emot. Det ironiska med situationen är att efter nästan varje bok jag läst har jag varit fascinerad och tyckt att det har varit riktigt intressant att läsa. Men av någon anledning har jag aldrig tagit upp en annan bok utan jag har väntat på nästa skoluppgift och då varit lika fascinerad. Människan är verkligen den smartaste arten.

Men varför tar man bara inte upp nästa bok och får oändlig glädje och njutning? Svaret är att det finns något som är mycket enklare som tillfredsställer på samma sätt. Serier och film, fast i mitt fall mest serier. Skillnaden på att läsa en text och se på en serie är att man i en serie får mer respons på det man ser på. En bok fungerar inte riktigt på samma sätt, där måste man läsa sig fram och föreställa sig hur något sker och ser ut. En serie har redan gjort det åt dig, och som en lat 18-åring passar det mig perfekt.

Men skämt åsido, det är faktiskt något med serier som gör att det känns mycket lättare att sätta sig ner och titta på en ny serie jämfört med att läsa en ny bok. Tröskeln är inte lika hög, den finns för serier också men man kommer lättare över den, och när man gör det så kan man sitta i sex timmar och titta på avsnitt efter avsnitt utan att blinka. Ni bokläsare har antagligen känt samma känsla, man läser sida efter sida och man kan inte sluta. Men det värsta med att man sitter i timmar och ser på en serie är att den tar slut. Med böcker är detta nästa värre för många böcker får aldrig någon uppföljare men serien har ofta två-tre säsonger och alla säsonger är inte alltid ute direkt utan nästa säsong är på kommande.

Ett ganska intressant fenomen är Friends. Om man bara ser på serien rakt igenom så syns inte utvecklingen på den nio säsong långa serien men när man går från sista avsnittet till det första så märker man hur mycket tekniken och skådespelarna har förändrats genom seriens gång. Man skulle aldrig kunna uppnå samma sak med en bok. Det enda som indikerar att en bok är äldre är vilket sorters språk som används i den. Här igen är serien mer responsiv och slagkraftig.

Men serier är precis som böcker inte bara för nöjes skull utan man kan också lära sig saker som man inte visste att man ville lära sig från dem. Till exempel finns det serier och filmer som är baserade på verkliga händelser, de är som dokumentärer fast bättre. Ja det finns bra dokumentärer men de är inte riktigt samma sak. Manhunt: unabomber och Mindhunter är sådana serier. De finns båda två på netflix och det har lärt mig antagligen helt onödig men intressant fakta. Unabomber handlar om hur man tog fast unabomber, en man som skickade bomber på posten till folk. Medan i Mindhunter intervjuar FBI de farligaste brottslingarna som fanns på 70-80-talet, till exempel Ed Kemper, Charles Manson och många fler. Du kanske undrar vad jag då ska göra med denna information jag lärt mig? Ingen aning, men jag har den iallafall.

Min slutsats är då alltså att serier och filmer är dagens böcker. De ger möjligheten till att även de lataste av människor kan ta del av historier och lära sig något, vare sig informationen är onödig eller inte. Det finns serier för alla så har du cirka sex timmar ledigt på en dag, titta på en serie vetja. Hämta en kudde, en filt och en laddare till din dator, sätt dig ner med en skål godsaker och “läs” en modern bok. Men jag varnar dig du kommer inte att komma därifrån på en stund.

Andreas Bonde

Publicerat i I min värld av texter (MO9), Om läsning och böcker | Lämna en kommentar

I min värld av texter

I min värld av texter finns mera variation än jag själv hade tänkt på förrän nu. Från filmer, till serier, spel, musikaler, och ibland även böcker. Att läsa böcker för mig är tungt, eftersom jag “lider” av aphantasia, en relativt ny term inom psykologin som innebär att en människa inte kan visualisera bilder i huvudet. Detta leder till att en bok för mig endast är en bok, inga fantastiska varelser eller magnifika landskap, endast ord på papper. På grund av detta dras jag istället till serier och filmer, eftersom jag kan se och höra vad som händer framför mina ögon. Ända sedan jag var liten har jag funderat över “att räkna får,” något som föräldrar brukar säga åt sina barn för att få dem att sova lättare. Jag trodde redan då att det var metaforiskt, att man ska “låtsas” se fåren och bara räkna “1, 2, 3, 4…” Detta gjorde mig mera pigg, eftersom jag inte ännu i så tidig ålder kunde räkna snabbt eller långt, så mitt fokus gick till siffror istället för får eller sömn.

Nuförtiden när jag läser handlar det oftast om fakta. Psykologi och historia kräver inte mycket visualisering, du hör fakta som inte har ett utseende, datum och namn och ord som kan fastna bara du läser dem tillräckligt många gånger. Men andra typer av texter förekommer mera än läsning. Jag har under de senaste åren fått stort intresse i musikaler, och flög till och med till London i början av 2019 för att se en musikal, Hadestown. Hadestown kombinerar min kärlek för mytologi med mitt intresse för musikaler, och berättar den tragiska historien om Orfeus och Eurydike genom sång och dans. Det låter fånigt, men musikalen vann 8 Tony-pris i somras, för det är både en historia om att tappa något, men också att fortsätta hoppas på något bättre under de värsta omständigheterna. Hamilton är också en otroligt bra musikal, och en av mina personliga favoriter är Natasha, Pierre and The Great Comet of 1812. The Great Comet är ett utdrag ur Leo Tolstoys “War and Peace,” en bok som är alldeles för lång för att läsa. Därför är en musikal med element av rysk folkmusik ett bra sätt att lära sig känna historien. Jag planerar ännu att lyssna på en audiobok av War and Peace, eftersom boken har så djupa rötter i historia.

Spel har också hela mitt medvetna liv varit en stor del av både mina intressen och min personlighet. Några av mina första minnen är att spela Civilization 4 och Runescape med hela familjen, att lära sig samarbete, men också att lära sig att världen kan vara farlig. Inte alla som spelar är trevliga, vissa vill bara ha ens guld. Civ 4 är mitt första minne av intresse för historia, man spelar som en historisk stat, från stenåldern till framtiden, staten lär sig agrikultur, att tillverka brons, att rida på hästar, ända fram till modern tid då man kan bygga kärnvapen eller flyga till månen. Jag tror att spel har samma effekt för mig som filmer, eftersom man som spelaren ser allt genom ens egna ögon, istället för att det bara är text. Man får också göra vad man själv vill i spel, olikt filmer.

Fast läsning inte riktigt är min sak förekommer det ibland att jag läser någon typ av fiktiv text. Till exempel någon klassiker för att få tips på egen skrivning, jag har bland annat läst Frankenstein, Dracula, några av Edgar Allan Poes verk, samt stor del av H.P. Lovecrafts texter. Fast dessa inte väcker några direkta känslor i mig läser jag dem för att lära mig, och se hur böcker har utvecklats över åren. Jag läser också kampanjböckerna för D&D, eftersom vi brukar spela det på helgerna med kompisarna.

Serier sitter väldigt nära mitt hjärta, och i vissa fall är serier min absoluta favorittexter. American Horror Story, BoJack Horseman, Californication, dessa är exempel på serier som på något vis har rört mig, eller fått mig att tänka djupare på något, de är också några av mina favoritserier. Självklart finns det serier som How I Met Your Mother och Brooklyn 99, men dessa berör inte på samma sätt, klart att komedier är kul att se på, men det är inte ofta en serie får en att tänka över ens eget liv.

Sist men definitivt inte minst, filmer. Ingenting slår filmer i mina ögon, de har alltid varit, och kommer antagligen alltid vara, mina favoriter. Ända sedan jag som 6-åring såg 1990 miniserien av IT har jag varit fast. IT gav mig mardrömmar i många, många år, men då jag ser bakåt kan det vara den första filmen som fick mig intresserad av film, och speciellt skräckfilmer. Idag, tolv år senare, vill jag själv göra film, skräckfilmer är fortfarande min stora passion. Filmer som Hereditary, The Babadook, de nya IT filmerna, alla filmer som är viktiga för mig. Skräck för mig är en genre som får mig att känna mig levande, känslan av adrenalin är samtidigt otäck och ganska skön. Synd nog har känslan blivit svagare under åren, jag har blivit tåligare till skräck och ser lättare när så kallade “jumpscares” kommer. Oavsett är film vad jag brinner för, utanför skräck finns också annat, till exempel Quentin Tarantinos filmer, eller The Shawshank Redemption, The Godfather. Film för mig är något obeskrivligt, något som kan göra så mycket på så kort tid. Om jag tvingades beskriva film med ett ord skulle det vara lätt, konst.

Walter Forsén

Publicerat i I min värld av texter (MO9), Om läsning och böcker | Lämna en kommentar

I min värld av texter

Då jag pratar om text eller tänker på vad text är så tänker jag på skrivna texter som till exempel böcker, artiklar och dikter. Men det finns många andra sorters texter också som inte uttrycks i text utan kanske i bild eller sång. Jag själv läser inte många skrivna texter, men jag konsumerar förståss många andra typer av texter. Musik är något jag lyssnar på dagligen, serier och filmer är också något jag skulle kunna ägna hela dagar åt men samvetet får mig att se till så att det inte går över styr.

Musik är något som verkligen kan sätta ord på mina känslor, både bra och dåliga. Musiken kan få mig att bli peppad på något, till exempel om jag ska och träna så är hörlurarna med, annars känns det inte lika bra, musiken kan få mig att kämpa lite extra.  För mig är musik verkligen en stämningshöjare, alltid då jag vill bli på bättre humör så sätter jag på mina favoritlåtar och då känns det bättre, iallafall för stunden.

I vissa låtar har texten verkligen en stor betydelse också varför jag lyssnar på den. Låten blir lite extra bra om texten verkligen sätter fingret på mina känslor så att jag verkligen kan relatera, då skulle jag kunna lyssna på låten hur många gånger som helst utan att tröttna på den.

Bästa känslan måste väl ändå va då man hittar en ny favoritlåt, och man tänker att man skulle kunna lyssna på låten hur många gånger som helst utan att tröttna på den. Så enda man lyssnar på de kommande dagarna är denna låten, sen kommer dagen då man tröttnat på den och jag funderat hur detta har kunnat gått till då jag var som förälskad i låten igår.

Poddar är också något jag lyssnar på, eller jag har en favorit som jag lyssnar på, i den är det två killar som pratar om vardagliga händelser som har hänt och aktuella saker som har hänt i världen. Jag gillar att lyssna på denna podd eftersom att dom bara sitter och pratar och det känns som man är med i deras diskussion och som att man är med sina kompisar och pratar.

Om man frågar mig vilken den bästa serien är så svarar jag utan tvekan “vänner”, och om ni frågar hur många gånger jag har sett ut den serien så vet jag inte, men om jag ska gissa så gissar jag kanske fyra gånger och har just börjat om på nytt. Att få följa med dessa personer i serien och deras vardag och tokigheter är något jag skulle kunna titta på hela dagar. Det är något lugnande med att se då andra klantar till det, att se att det finns andra också som inte har allt under kontroll här i livet. Fastän jag har sett denna serie flera gånger så tröttnar jag inte, jag skrattar fortfarande lika mycket åt Joeys alla speciella funderinga och blir fortfarande lika ledsen i sista avsnittet då alla 6 vänner lämnar sina nycklar på bänken i den ikoniska lägenheten.

Jag önskar verkligen att jag var en person som läste skriven skönlitteratur, jag tycker det ser så mysigt ut då någon sätter sig framför den öppna spisen och läser en bok. Jag tror nog att jag skulle kunna bli en person som intresserade mer för skrivna texter också, för då jag var yngre så läste jag ganska mycket, iallafall mer än vad jag gör nu. Jag tror att mitt problem just nu är att jag inte riktigt tar mig tiden att sätta mig ner och läsa en bok som jag själv har valt eftersom då jag har läst läxorna så finns det liksom ingen ork kvar att läsa något mer, därför väljer jag att lyssna eller titta på text istället. Jag har en bok hemma på hyllan som jag inte ännu har läst, och det är en bok som verkligen lockar mig och jag längtar tills då jag tar mig tiden att läsa den. Boken är en självbiografi, och om jag får läsa vad jag vill så blir det oftast självbiografier eftersom att jag är en person som inte riktigt fallit för det övernaturliga, utan väljer helst sådana böcker som har hänt på riktigt.

Anna Lassfolk

Publicerat i I min värld av texter (MO9), Om läsning och böcker | Lämna en kommentar

Olika texter under min uppväxt

Ordet text behöver inte ha samma betydelse för alla. Vissa kanske kopplar text till en skolbok, andra till en dagstidning eller vissa kan se videoklipp och filmer framför sig när man tänker på texter. Texter är något som formar världen men också oss själva och det påverkar oss mer än vad vi tror.

När jag var liten så började jag läsa i tidig ålder. Att läsa böcker var verkligen något som jag tyckte om att göra och jag kunde läsa hur många böcker som helst. Till en början så läste min familj böcker för mig och hjälpte mig att upprepa orden som de läste. Speciellt så brukade mormor läsa många barnböcker för mig och pixiböcker var mina favoriter. Mormor brukade ha en liten väska fylld med pixiböcker där jag sen fick välja ut mina favoriter som hon sen läste för mig.

Att läsa böcker för barn är något som hjälper dem att utveckla sitt ordförråd och sitt tankesätt därför är det viktigt att detta får vara en del av ett barns uppväxt. Min systerson, Hugo, som endast är 1,5 år vill ofta att man ska läsa böcker för honom och när man har läst en bok så kommer han med en ny. Man ser att han följer med och upprepar vissa saker som man säger och främst bilderna är något som gör texterna mera intressanta och det gör det också lättare för barnet att följa med i det man läser. Med detta vill jag komma fram till att redan i väldigt tidig ålder så börjar olika texter intressera och hjälpa en människa.

När jag blev lite äldre så började jag titta mer på tv och programmet “Bolibompa” blev snabbt en favorit. Barnkanalen var konstant på när jag var hemma i vardagsrummet. Astrid Lindgrens filmer har alltid varit mina favoritfilmer men även Astrid Lindgrens böcker. När jag tänker på hennes berättelser så kopplar jag dem direkt till min barndom. Hennes berättelser har alltid varit något speciellt och jag tror att jag nästan kan alla hennes filmer utantill.

När jag blev äldre började jag använda mig mer av sociala medier och där finns alla möjliga texter i alla olika former. I lågstadiet började jag titta mycket på plattformen Youtube. Youtubers som håller på med mode och smink är något som alltid har intresserat mig och än idag hänger jag med flitigt i youtube världen. Idag så läser jag inte lika många böcker som jag gjorde när jag var yngre. Jag önskar jag skulle lägga mer tid på att läsa böcker eftersom att det är väldigt avslappnande och härligt men i dagens läge så lägger jag hellre den tid som jag har över på sociala medier, bloggar och serier.

Musik är en annan form av text och det är något som jag lyssnar på dagligen. Jag använder mig av musik en stor del av min vakna tid. Alltid då jag är hemma så har jag på musik i bakgrunden eller när jag tränar så gör musiken att jag hamnar i min egna värld. Alla låtar har ett eget budskap och att lyssna på musik har hjälpt mig mycket. Det fina med musiken är att man alltid hittar något att lyssna på. Det spelar ingen roll om man känner sig nere eller glad det finns alltid musik som kan beskriva känslorna som man känner i stunden.

På tal om texter som beskriver känslor så är citat något som också har hjälpt mig där. Det finns tusentals citat som man kan hitta på internet som kan hjälpa en att sätta ord på sina känslor.

Avslutningsvis så vill jag säga att alla har olika synsätt på texter. Texter hjälper oss genom att lära oss olika saker men också hjälper det oss att känna känslor. Text kommer alltid finnas i vår värld, kanske inte nödvändigtvis i bokform men om inte i bokform så i andra former.

Matilda Sundlin

Publicerat i I min värld av texter (MO9), Om läsning och böcker | Lämna en kommentar