Att klara krisen – workshop i GeMo1-2-3 7.4.2022

I Närpes gymnasium hade vi 7.4.2022 för första gången en workshop med temat krishantering. Informationen vi fått inför denna dag var att vi skulle ha krishanteringsövningar och att vi skulle ha oömma kläder. När vi kom till skolan hade vi ingen aning om vad som väntade. Lärarna hade varit mycket hemlighetsfulla om programmet. Alla var förväntansfulla.

När lektionen började blev vi informerade om att vi skulle delas in grupper som skulle utsättas för olika kriser. Till en början visste ingen av grupperna vilken kris man hade hamnat i. Wilma fungerade som myndighet, genom vilken grupperna fick meddelanden och olika ledtrådar. Med hjälp av dessa meddelanden skulle man lista ut vilken krissituation man blev utsatt för och klara sig ur den.

Vi var 4-5 i varje grupp och vid alla krissituationer var det två grupper på plats. En grupp som skulle hantera krissituationen och en grupp som hade i uppgift att fotografera och filma situationen. Medan vi skulle hantera kriserna skulle samtidigt ett rollspel försiggå. Alla tilldelades olika roller, såsom någon som får panik, någon som sticker huvudet i sanden samt någon som försöker dra nytta av situationen i syfte att gynna sig själv. Och så klart en ledare, och några ytterligare roller. 

Grupp 1: virus

Bilden efter att det dramatiska uppdraget var slutfört (glatt gäng).

Vi utsattes häromdagen för en galen professor, i detta fall Lotta, som klantigt spillde ut dödliga virusen ebola och smittkoppor på golvet och vår uppgift var att överleva krisen. 

Inom vår grupp hade vi kommit överens om olika roller/karaktärer som vi skulle agera enligt. Gruppens medlemmar var; Matilda/ledaren, Ida/analytikern, Lukas/ den som lägger huvudet i sanden, Josphina /den som gav dåliga förslag, Nadja/den själviske, och Julia/drabbas av panik.

Vi drabbades dock alla av panik och skötte inte omständigheten som den skulle behövt blivit hanterad för överlevnad. Vi tog inte reda på vilket slags virus som vi blev utsatta för och vår första tanke var att torka upp och desinficera området var viruset spillt ut. Vår enda tanke om säkerhet var att inte komma i direktkontakt med  viruset. Vi hade skyddsrock, skyddsglasögon och plasthandskar på oss. När vi väl kollade upp vilket virus det handlade om insåg vi faran, båda virusen var utgjorde en stor procent för dödlighet, Ebola ca 80% och smittkoppor ca 30%.  

Vi kunde därför konstatera att vi troligtvis inte skulle överlevt krisen. Om vi skulle agerat bättre och tidigare kollat upp vilket slags virus det handlade om skulle vi: utrymt hela lokalen, täppt till och stängt av hela ventilationssystemet, genom att ringa till vaktmästaren. 

Julia Groop, Josphina Toto, Ida Lärka, Nadja Backfolk, Matilda Lindström och Lukas Strand

Grupp 2: zombieattack

Vi befann oss i ett klassrum på övervåningen under en lektion i krishantering. Plötsligt kunde vi se två personer som kom upp för backen. Efter att den ena föll omkull förstod vi att just de hade någonting med vår kris att göra. Kort därefter fick vi ett krismeddelande via Wilma där det stod “Viktigt meddelande! Larmcentralens nödnummer 112 ligger nere på grund av mängden samtal de senaste minuterna. Rapporter om mystiska och hotfulla varelser i rörelse haglar in. Myndigheterna bekräftar att zombier rör sig i hela landet. Låt inte zombierna röra vid dig! Zombie-viruset sprids snabbt vid beröring.”

Vi blev skräckslagna och rusade mot terrassdörren för att låsa den, vi hann i sista sekund. Zombierna blev utelåsta och vi kände oss lite för lättade. I farten hann vi inte tänka på att det fanns en dörr ut från klassen också. När vi väl gick för att låsa den,  fanns där redan zombies som stod utanför dörren och väntade. Alla zombies slapp in, vi blev omringade. Ett sista desperat försök till försvar gjordes med hjälp av stolar. Försöket misslyckades dock och vi smittades av zombierna.

Före krisen fick vi olika roller som vi skulle spela medan krisen pågick. Exempel på rollerna var att en var ledare för gruppen och en annan skulle få panik. Dessa glömde vi tyvärr bort då allting fortskred så snabbt. Vi alla reagerade på olika vis. Någon började tänka logiskt och försökte förhindra att zombierna skulle komma in i klassrummet, medan de flesta av oss inte visste vad vi skulle göra.

Linh Nghiem, Elin Nordmyr, Jonathan Risberg, Hanna Sand och Lina Stenholm

Grupp 3: brand

I vår grupp ingick Ajla, Jasmine, Jenny H, Jenny L och Elias. Vår grupp fick gå ner till kemisalen, där vi stötte på en galen kemist. Han visade oss sin fantastiska blandning och satte eld på den. Stora lågor slog upp från kärlet i dragskåpet. Då gick brandlarmet och det var upp till oss att släcka elden. Vetenskapsmannen stod helt handfallen och i efterskott insåg vi att han i själva verket gjorde saker för att missgynna oss, såsom att öppna fönstret för att ”vädra ut röken” …

Kemisten tycker att en fin låga uppstått. Snart går brandlarmet.

Vi reagerade snabbt och Jenny L ansåg att vi bör använda brandfilten. Efter ett säkert genomförande släcktes elden smidigt. Totalt hade det gått cirka tre minuter sedan brandens början. Därmed fanns det inte heller mycket tid att sätta sig in i rollerna.

Givetvis finns det alltid något att lära sig, särskilt när det gäller kriser. I det här fallet kunde vi redan från början ha påpekat att man bör använda utrustning som skyddsglasögon vid experiment av den här typen. Vi kunde ha noterat det öppna fönstret och stängt det. Men i alla fall fick vi lära oss hur man viker ihop en brandfilt.

Vi gör vårt bästa för att få in brandfilten i förpackningen.

Ajla Besic, Jenny Huynh, Elias Jakobsson, Jasmine Koivuluoma och Jenny Liljedal

Grupp 4: snöstorm och strömavbrott

Krisen vi råkade ut för var snöstormen Ahvo, och alla hade olika karaktärer som bestämde hur vi skulle reagera i situationen. En ledare (Anton), någon som har huvudet kallt (Beata), någon som har “huvudet i sanden” (Minea), någon som drabbas av panik (Sandra), och någon som skulle på något sätt få ut något ur situationen (Ajdin) och den sjätte ur gruppen, Anna, var tyvärr sjuk. 

Detta var varningen som vi fick av ”myndigheterna”.

I början hände det inte så mycket, men sedan fick vi meddelanden om situationen och började tänka på vad vi skulle göra. Vi började med att ta oss till ett mindre rum som skulle hålla värme längre än om vi var i ett rum med mycket öppna ytor, vi täckte fönstrena med kuddar så att kylan inte skulle ta sig in så snabbt. Vi fick senare ett till meddelande om ett rådande strömavbrott. Vi hade dock inte tänkt på att det kunde hålla i sig länge och vi hade inte så mycket mat och vatten, så vi hade knappast klarat oss en längre tid. Vi gick efter mat från skolans frukost servering så att vi skulle ha mat till senare.

I rollfördelningen syntes främst Anton, Beata och Minea. Anton, som var ledare, och Beata, som skulle hålla huvudet kallt, var de som tog besluten, ledde gruppen och höll koll på meddelanden från “myndigheten”. Minea förnekade situationen och var övertygad om att situationen inte var så farlig som meddelanden sa.

Beata Björklund, Sandra Uppgård, Ajdin Velic, Anton Åkerman, Minea Antfolk och Anna Svedman

Grupp 5: kärnkraftsolycka

Våran kris var en kärnkraftsolycka vid kärnkraftverket i Olkiluoto, Finland. Den allmänna farosignalen larmade. Detta fick oss att bli uppmärksamma om vilken kris som kunde ha utspelats. 

Vi funderade över vad vi skulle göra för att klara krisen.

Efter någon minut fick vi ett myndighetsmeddelande som varnade om stor kärnkraftsolycka i Olkiluoto. “…Förhöjd radioaktivitet har uppmätts. Håll er inomhus. Lyssna på myndighetsmeddelandena framöver…”. Vi kontrollerade att alla fönster, ventilationen och att dörren är stängd. Myndigheterna uppmanade även att ta jodtablett, förutsatt att man inte lider av sköldkörtelproblem. Vi letade då reda på jodtabletter och samtliga gruppmedlemmar tog en sådan. Jodtabletterna var egentligen lakrits. 

Vi stannade inomhus som vi uppmanades tills mer information gavs. Vi alla i gruppen överlevde krisen. 

Varningssymbol för radioaktivitet och tre burkar jodtabletter.

Hamza Besic, Alicia Duong, Philip Ers, Ella Lassfolk och Hanna Norrback

Grupp 6: Närpes drabbas av dinosaurier!

Vår krissituation var lokaliserad i Modderummet. I klassen var redan Ia som fanns där som en handledande person. Vårt uppdrag började med att vi fick ett meddelande från larmcentralen, i form av ett wilma-meddelande. I meddelandet stod det “Viktigt meddelande! Larmcentralens nödnummer 112 ligger nere på grund av mängden samtal de senaste minuterna. Rapporter om enorma och hotfulla varelser i rörelse haglar in. Vi uppdaterar.” Detta gjorde oss mest förvirrade och förväntansfulla över vad som skulle hända.

Breaking news om dinosaurier som kommit till Närpes

Några minuter senare kom ett till meddelande där en youtube länk var bifogad. Videon var ett urklipp ur filmen “Jurassic World” där man kunde se hur en grupp militära män kämpar för att överleva en dinosaurieattack. När vi såg detta började man känna smått panik eftersom att man inte visste vad som skulle hända. Skulle det komma någon form av dinosaurie hit? Tankarna var många men vi försökte samla våra tankar och invänta nästa meddelande. 

Efter någon minuts väntade kom nästa meddelande “Det plingar till i era telefoner. Meddelanden från anhöriga, vänner, föräldrar..’Har du hört vad som händer?’ ‘Är du ok?’ ‘De finns i Näsby!’”. Vi börjar fundera ut en plan för vad vi skall göra om något oväntat inträffar. 

Efter många om och men kommer vi tillslut fram till att bombskyddet får bli vår räddning. Med raska steg tar vi oss till simhallens bombskydd och avslutar där vårt uppdrag i säkerhet. Det enda vi skulle kunnat gjort annorlunda var att gå genom skolan och sedan vidare till simhallen istället för att gå ut genom branddörren och gå en längre sträcka på öppen yta.

Hela gruppen utanför bombskyddet.

Louise Palmroos, Himzo Pjevo, William Rönn, Rebecca Stenback och Kajsa Åbacka

Studieavsnittet GeMo1-2-3 handlar om just kriser och krishantering samt en värld i förändring. Under studieavsnittet har vi förutom att utsättas för egna kriser även läst om vilka olika typer av kriser som finns, aktualiteter med Ukrainakriget, fått besöka ett lokalt skyddsrum, sett hur en hjärtstartare fungerar samt fått ta del av Närpes stads egen krishanteringsplan med stadsdirektör Mikaela Björklund. Studieavsnittet i sin helhet har varit intressant, lärorikt och spännande. Krishanteringsuppgifterna var också intressanta och lärorika. Det var spännande att få göra det vi har haft teori om praktiskt!

Stadsdirektör Mikaela Björklund berättar om krisberedskapen i Närpes.

Blogginlägget är ett resultat av kollaborativt skrivande. De studerande i årskurs 1 har fotograferat och skrivit tillsammans.

Detta inlägg publicerades i Aktuellt vid Närpes gymnasium, Studier. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s