Oavlönat arbete är det få som gillar

Det här kåseriet har Mike Hellman skrivit i MO8:

Oavlönat arbete är det få som gillar 

Vi försöker alla undkomma oavlönat arbete så långt som det bara går. Oavsett om det gäller att hjälpa ett obekant ansikte eller ställa upp som klassförälder. 

Frågan som alla diskuterar innan föräldramöten är, hur man ska undvika att bli klassföräldrar. Svaret är oftast att man får hoppas att någon annan anmäler sig frivilligt eller att lotten tillfaller någon annan. 

När man väl sitter i klassen och läraren frågar artigt, vem som skulle kunna tänka sig att bli klassföräldrar, åker huvudet snabbt nedåt. En del kanske tar upp mobilen, andra tittar ut genom fönstret och jag? Ja, jag gör precis allt för att undvika helvetet. Och med allt menar jag verkligen allt! 

När frågan är ställd finns det ingen återvändo, förutom att springa till toaletten förstås. Läraren väntar febrilt på att någon ska våga sätta upp handen, samtidigt som tystnaden blir allt mera påtaglig. 

Efter en kort stund inser läraren att det enda sättet att välja klassföräldrarna på, är genom lottning. Den där förbannade lottningen, tänker jag tyst för mig själv och inser att loppet är kört. En del av föräldrarna skruvar sig mer och mer under borden samtidigt som läraren förbereder lottningen.

Slutligen har läraren skrivit alla namn på lappar som hon lägger i en papperskorg. Hon skakar intensivt på korgen samtidigt som både jag och de övriga föräldrarna håller på att sjunka ner under borden. Ljudet från lapparna som glider mot varandra, inne i korgen, ekar över hela klassrummet. 

Efter ett tag sticker läraren ner handen i korgen och får tag i en lapp. Det enda jag ser är lärarens fastspända ögon som gör att jag håller på att springa ut genom dörren. Läraren öppnar försiktigt lappen och så säger hon det magiska ordet “Martina”, jag biter mig i läppen strax innan jag inser att det är mitt namn på lappen. Jag rabblar några svordomar tyst för mig själv innan jag ställer mig upp och ler, allt för att uppfattas som en så bra människa som möjligt.

Då kanske du undrar, vad lärde vi oss av det här? Jo, att ibland är det kanske bäst att bita i det sura äpplet och ta sig an det oavlönade arbetet, men när det gäller att välja klassföräldrar finns det få frivilliga. 

Det här inlägget postades i Kåseri. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s