Varför finns ingen maskulinism?

Idag hör man mycket om feminism och jämställdhet. Men handlar det bara om det feminina könet eller är det vi som människor som måste skärpa oss? Är det jämställdhet vi strävar efter och i så fall vilken slags jämställdhet? Varför finns det ingen ”maskulinism”, är det bara kvinnor som vi måste ta hänsyn till? Var kommer pojkarna med i bilden, är det vi som ska ”ta det som en man”?

Ta inte detta på fel sätt. Feminismen är något positivt som förbättrar kvinnors ställning i samhället. Feminismen idag är mycket stark bland kvinnor och många stöder den. Det är inte kvinnor som gör fel, det är vi män som har som social norm att inte känna känslor, att inte prata om våra problem med andra. Män behöver också något som kan få oss att tro på oss själva. Det kanske låter löjligt för män att bry sig om sitt kön, men män lever inte ett perfekt liv, och det syns. Män har en extremt mycket högre risk att begå självmord jämfört med kvinnor. I Jonas Petersons krönika ”Det är ett helvete att växa upp” pratar han om männens roll i samhället och hur de har många av de samma problem som feminismen står starkt för. Jonas Petersons text publicerades i tidningen Veckorevyn redan den 30 april 2007, långt före feminismen blev så stark som den är idag. I krönikan berättar Jonas Peterson mycket om hur pojkar glöms bort och att det endast är flickor som folk bryr sig om. En pojke ska kunna ta en smäll och kunna skaka av sig smärtan. Jonas Peterson berättar om sin skoltid, hur pojkar bryr sig minst lika mycket om sitt utseende som flickor, hur pojkar inte får känna känslor och hur man som pojke måste vara tuff för att inte bli utstött. Det är lika svårt för pojkar att passa in som det är för flickor.

Jag har aldrig varit en som har varit rädd för att säga till om något. Åtminstone då det kommer till mobbning eller orättvis behandling. Jag tror att det har gynnat mig. Sedan lågstadiet var över har jag inte känt mig utstött eller mobbad på något sätt längre. Eller är det jag som ändrats, jag som har ändrat min toleransnivå när jag har utvecklats från pojke till ung man?

Historiskt sett är det kvinnor som alltid dragit det kortare strået, med färre rättigheter, samt med våldtäkter och misshandel som har ingått i så gott som alla samhällen genom tiderna. Idag lever vi i ett samhälle där kvinnor har minst lika många rättigheter som män. Feminismen som började som en kamp om att skaffa samma rättigheter till kvinnor som män inom t.ex. rösträtt, har utvecklats idag till mera en kamp om sociala normer och hur vi behandlar varandra. Ett populärt argument som förs fram är det faktum att kvinnor tjänar mycket mindre än vad män gör. Men andra säger det inte stämmer och att det är endast det faktum att kvinnor för det mesta arbetar inom mindre lönsamma arbeten. Helt ärligt vet jag inte vad jag ska tro på längre. Har jag bättre förutsättningar än kvinnor, ska jag bara var glad för att jag har det bättre och därför inte klaga?

Lotta Storbackas krönika som publicerades den 11 oktober 2018 i Vasabladet, fick mig att fundera på hur många kvinnor ser på feminismen. I denna krönika, ”Låt en kvinna leva lite”, tar Lotta Storbacka ställning till hur feminismen är splittrad på grund av hur vansinnig den har blivit i vissa fall. Många kvinnor vet inte hur de ska agera längre, ska de låta bli att sminka sig eftersom män föredrar det eller måste man sminka sig så man inte bli en stereotypisk ovårdad feminist. Ska kvinnor hållas i form så de kan använda snygga kläder eller ska de acceptera fetma och riskera hjärt- och kärlsjukdomar? Lotta Storbacka nämner hur kvinnor blir trötta på detta och drar sig bort från feminismen. Lotta Storbacka menar att kvinnor ska få leva det liv de vill utan att någon ska ha rätt att säga till om det. Jag må inte vara kvinna själv men jag kan definitivt se problemet med de som tar feminismen allt för seriöst och visst kan man bli trött på sådana typer.

Det förekom en viral video för några månader sedan där en kvinna gick runt och hällde blekningsmedel på män som satt bredbent på tunnelbanan. Hur blir man inte trött på en sådan typ? Detta må vara ett extremt exempel, men det visar hur långt vissa är villiga att gå för sina åsikter. Det är sådana här incidenter som ger feminismen ett dåligt rykte. Meningen med feminismen är inte hat mot män, utan att främja problem inom jämställdheten.

En punkt, som jag läste i en bok, vilket väckte tankar i mig var det faktum att så gott som alla våldtäkter görs av män. Detta betyder alltså att kvinnor måste förvänta sig att alla okända män är våldtäktsmän, vilket gör att kvinnor känner sig osäkra och alla män på så sätt får en del av skulden för att våldtäkter existerar. Fastän nästan ingen skulle ens tänka på att begå en våldtäkt, känner man ändå skulden av att göra kvinnor osäkra i samhället, bara för att man existerar.

I slutet av Jonas Petersons krönika berättar han om hur allt ordnar sig till slut och att hans text som skulle handla om hur pojkarna behandlas under skoltiden handlar mer om att alla måste ta hänsyn till varandra. Och det är detta som jag tycker vi alla borde göra. Om vi ska bry oss så mycket om jämställdhet och hur man behandlas av andra måste vi se på båda sidorna av jämställdhet. Jag tror att många ser på samma sätt om just feminism om man tänker till tillräckligt. Problemet är att idag, då vi ser något på sociala medier som gör oss irriterade, kan vi inte se förbi det och skaffar en syn som inte ser tillräckligt på ämnet. Vi tror antingen att män är det största hotet mot feminismen eller att feminismen är ett skämt som inte lyckas med något, och består endast av manshatande kvinnor.

Hur ska vi kunna fixa vårt samhälle så att både män och kvinnor kan känna sig säkra och respekterade? Tyvärr tror jag att det kan vara omöjligt. Det kommer alltid att vara någon eller några som är missnöjda med hur vårt land fungerar eller hur vi behandlar varandra i samhället. Men det som vi kan göra är att väcka uppmärksamhet för inte bara kvinnors känslor utan också männens. Det bästa sättet att undvika att någon bli orättvist behandlad är att veta hur den andra personen känner sig. Människor är för det mesta goda och vi vill gott men tyvärr så händer det ofta att vi i misstag säger något som sårar den andra personen, och för att inte vara irriterande mot den andra personen berättar vi inte om det utan vi skrattar bort det. Feminismen har lyckats med att främja kvinnors känslor om hur män behandlar dem. Nu behöver vi bara något som kan göra detsamma för män.

Simon Kjällberg

Annonser
Det här inlägget postades i Essä. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Varför finns ingen maskulinism?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s