Poesi från klassrummet

Denna period vistas kombistuderande från årskurs 2 i vårt skolhus och i MO3 har de läst, behandlat, inspirerats av och själva skrivit dikter. Det har (precis som det brukar) varit värmande att se hur de studerande har öppnat sina sinnen och hjärtan för lyriken som genre och hur de alla har hittat egna röster och ämnen inom denna konstform. Varsågoda, här bjuder vi på ett smakprov! Läs och njut!

Ia

 

Det är som att världen står stilla

Det är som att jag står stilla

Fastän jag springer

Springer hårdare än nånsin

Gryningens solstrålar torkar sakta bort tårarna

Torkar bort blodet

Blodet som han orsakat

Hjärtat bultar som en hammare i bröstet

Men jag känner det knappt

Allt jag kan känna är sorg och rädsla

Sorg för att vara kvinna

Rädsla för allt vad det innebär

Och inte innebär

Äntligen glesnar skogen

Jag kan se ljuset

Jag fortsätter springa

Fortsätter kämpa

Lämnar mörkret bakom mig

Cassandra Haglund

__________________________________________________________________

DU

Du sitter där på samma ställe i uterummet i din stol med ett liggande läge, dina kryckor som du nyss har fått ligger på golvet bredvid stolen. Du förstår inte riktigt tekniken med att gå med de där kryckorna så då och då kan det komma ett svärord ur din mun, men du hittar dina knep som vanligt.

Du har alltid det samma leenedet när du ser att jag kommer till er och äter frukost. Vi sitter och äter vår morgongröt med frysta blåbär som du har plockat på sensommaren i år. Vi sitter och pratar om de vardagliga samtalsämnena och skämtar.

Du tar dina dagliga mediciner och efter en stund frågar du igen om du tog din värktablett som du ska ha kl.8 på morgonen bara för att vara på den säkra sidan.

Det är svårt att acceptera att du blir äldre och inte har den samma orken. Du har alltid varit så ung i mina ögon. Både du och hon har alltid varit mina extra föräldrar när inte tiden har räckt till för mamma och pappa. Men hur ska jag kunna acceptera att du blir äldre, morfar, för du är mitt allt.

Skribent som önskar vara anonym

__________________________________________________________________

Att sväva på moln

Hon.

Hon är en sån person som inte kan hålla tyst om sina åsikter.

Hon är en sån som inte bryr sig om hon får skit under naglarna.

Hon är sån som alltid vill andra väl och som inte kan lämna någon annan i sticket.

Hon är en duktig flicka men som inte är som alla andra.

Hon är en flicka som är skicklig på det hon gör men samtidigt inte har någon aning själv om vad, hur och varför.

Hon är jämnt snäll och jämnt dum.

Hon står stadigt med båda fötterna på jorden, trygg men ändå osäker.

Han.

Han är en sån person som tidigt fått lära sig att det är bättre att hålla käft än att säga sin åsikt.

Han är en sån som alltid vill se bra ut.

Han är en sån som inte alltid bryr sig i andra.

Han är en mittemellan person, inte för bra och inte för dålig.

Han är en pojke som inte har en aning om vad han gör eller så vet han precis vad han gör. Han har en talang.

Han är en bergodalbana med känslor.

Han står med det ena benet i luften och det andra på jorden, osäker men ändå trygg.

De.

De är olika. De älskar varandra. De bråkar. De kysser varandra. De skriker. De sover tätt intill varandra. De gråter. De skrattar. De går baklänges. De springer fram.

Han sparkar till henne under bordet så att hon inte ska säga för mycket. Hon säger åt honom att han duger som han är.

Han är lagom och hon är för mycket. Hon är lagom och han är för mycket. Balans?

De svävar på moln av kärlek endast någon meter över jordens mörka och hårda yta.

Vi.

Vi älskar varandra och vi är lyckliga.

Ni.

Ni behöver inte bry er.

Moa Kakkuri

__________________________________________________________________

Jag är

Jag är gymnasten i gymnastiksalen.

Jag är eleven i klassrummet.

Jag är en regndroppe från molnen.

Jag är strängarna på gitarren.

Jag är spegeln på din vägg.

Jag är pappret där din penna skriver.

Jag är sängen du sover i.

Jag är radion du sätter på.

Jag är fransarna på dina ögon.

Jag är svettdropparna som rinner från din panna.

Jag är kaffet du dricker.

Jag är det sista du tänker på innan du somnar.

Linda Nygren

__________________________________________________________________

För mig är du hela världen

För mig är du

hela världen

för mig är du

allt jag behöver

För mig är du

allt jag bryr mig om

Du pratar med mig

som om du hatar mig

som om jag vore smuts

som om jag vore

något som du

aldrig ville ha

Du släpper inte in mig

innanför ditt skal

skalet, gjort av stål

men ändå

kan jag inte ge upp hoppet om att jag,

någon gång

ska kunna ta mig in

Undrar hur länge

jag ska vara såhär

bete mig såhär?

Är det verkligen meningen

att jag

ska göra allt för dig

medan du gör

ingenting

för mig

Linnéa Wester

__________________________________________________________________

Han springer uppför backen

Lika fort som regndropparna når nacken

 

Han vill iväg

Bort från alla normer

Hitta någon slags utväg

Från alla ytliga former

 

Hitta en regnbåge med hiss

För att slippa klättra helst en gång

eller iallafall göra en kompromiss

att man iallafall skulle få ett litet språng

 

Vad är det dom egentligen vill?

leka lekar om makt?

Att man känner sig som ett projekt inom goodwill?

Eller som om detta var någon form av människojakt.

 

Men alla har vi vår del

även om det inte verkar så

kanske allt bara är ett spel

Även fast vi får slå varann gul och blå.

 

Men det får ingen veta

kanske det är lika bra

Så istället för att motarbeta

får vi bara anta

 

Vi är utsatta för stordåd

du behöver bara hitta din ledtråd

Skribent som önskar vara anonym

__________________________________________________________________

STINAS ALFABET

Sommaren är förbi

fast solrosorna fortsätter skina i höstsolen.

Själv, sitter jag på en stol i skogen

Sömnig.

Sliten.

Smått skräckslagen.

fast solrosorna fortsätter skina i höstsolen.

Som solnedgången närmar sig sitter jag kvar

själv, på stolen.

Själen känner sig sömnig

Sliten.

Smått svältande.

Svart.

fast solrosorna fortsätter skina i höstsolen.

Stina Roth

Annonser
Det här inlägget postades i Skönlitterära texter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s