När är det människans tur att bli utrotad?

Mat är en av de få saker i en människas liv som är bestående. Människor behöver mat för att överleva och maten skall innehålla proteiner, fetter, kolhydrater och andra näringsämnen. Alla äter vi däremot olika, väldigt olika. Olika födoämnen och råvaror tär också olika mycket på vårt jordklot. Det sköra klot som vi alla är en del utav.

För att gå rakt på sak, animalieproduktionen är en sådan produktion som tär mycket på vår omgivning. Enligt jordbruksverkets artikel ”Kött och klimat”, vilken senast uppdaterades den 1 mars 2018 (på jordbruksverket.se), står produktionen nämligen för upp emot 15% av världens totala utsläpp av växthusgaser. Växthusgaserna leder till att temperaturen på längre sikt kommer att öka. En ökning som tyvärr förorsakar många fler negativa följder än positiva. Bland annat utrotas arter, öknar breder ut sig, vattennivån stiger, sjukdomar sprids, extremväder ökar, skogsbränder förstör och människor tvingas fly. Speciellt är följden att arter utrotas och försvinner helt, ett konkret bevis på förändring. Ingen vet hur många arter som finns på jordklotet, eller hur många som redan nu dött ut, men att de dör ut är ett faktum, till följd av förändringarna som sker.

Vi är del av en större helhet, ett ekosystem, där varje beståndsdel är lika viktig och spelar lika stor roll. Humlorna, till exempel, påverkar en hel del av den mat vi äter och är således livsviktiga. Idag är flera av humlornas arter utrotningshotade och rödlistade. Vi måste alltså sluta med att se oss som hövdingar över allt och alla och istället börja bete oss som en viktig, men egentligen liten, del av en mycket större helhet.

Ett konkret bevis på att vi gör någonting fel är den ekologiska skuldens dag (eng: world overshoot day). Forskare har räknat ut att det är dagen då alla jordens resurser för ett år har förbrukats. De återstående månaderna av året lever vi alla på ”lånade” resurser. I år inföll dagen den 1 augusti, vilket med andra ord är rekordtidigt. I Finland förbrukar vi mycket mer resurser per person jämfört med många andra länder. Hos oss inföll nämligen denna motsvarande dag, uträknat med finska medborgare, den 11 april i år. Speciellt här behöver vi alltså göra en förändring. Vi lever globalt sett som om vi har 1,7 jordklot till vårt förfogande. Men sanningen är en helt annan och långsiktigt är sättet vi lever på idag inte hållbart.

För att sänka den hiskeligt höga procenten av utsläpp borde vi minska animalieproduktionen, minska köttproduktionen och allt vad den innefattar, vilket på individnivå indirekt betyder att bland annat äta mindre kött och animaliska produkter.

Väljer man aktivt bort köttet ur sin diet, har undersökningar visat ett flertal positiva följder för människan. Man gör alltså inte bara nytta för omgivningen utan också för sig själv. Det finns många olika former av uteslutande av kött eller animaliska produkter för en individ. Alla former går ändå under samlingsnamnet vegetarism. Du kan till exempel bli laktovegetarian, ovo-vegetarian, lakto-ovo-vegetarian eller varför inte vegan. Skillnaden på dessa är förhållandet till fisk, fågel, ägg och mejeriprodukter. Veganerna väljer bort alla fyra livsmedel medan till exempel lakto-ovo-vegetarianer utesluter fisk och fågel. En människa som utesluter kött ibland, eller vissa dagar i veckan till exempel, kallas för flexitarian. Enligt mig borde alla åtminstone vara flexitarianer. Nästan så att jag tycker det borde vara tvång, att alla skulle tänka det som en liten tjänst åt naturen och jordklotet. Restauranger runtom i världen tycker jag också borde bli bättre på att erbjuda vegetariska alternativ, utan att det ses som ett ”undantag”. Gör en rätt med den utsökta tomaten som huvudingrediens istället för en blodig köttbit och låt rätten stolt få finnas med i menyn. Problemet kan inte vara för att det inte är gott. För det är det.

Vad är rätt kost? I världen bor över 7,5 miljarder människor och vad vi äter är väldigt olika. Vissa äter mycket av sådant som tär på naturen, medan andra äter ”naturvänligt”. Att tänka på varifrån vår mat har kommit och ibland välja bort sådant som till exempel har färdats långt med flyg eller sådant som har krävt mycket vatten i processen, har endast positiva effekter, både för miljön och för oss själva. Äter man närproducerat vet man med relativt stor säkerhet hur och med vilka medel livsmedlet har producerats.

Staten borde erbjuda bidrag och stöd åt lokala jordbrukare och företag som använder sig av lokala råvaror. I McDonald’s Sveriges reklamvideo ”McDonald’s 1000 bönder: Virestad”, som publicerades den 10 september 2015 på YouTube, framgår just detta, de stöder närodlat. I videon får man veta att de köper från 1000 bondgårdar i Sverige. Visst, 1000 stycken är ganska många, men tänk ifall alla råvaror en stor kedja som Mcdonald´s behöver, skulle vara närproducerade och vilka positiva följder det skulle ha. Det framkommer också i klippet att de stödjer ett framtida svenskt jordbruk, vilket är positivt och visar engagemang till utveckling, något flera företag borde satsa på enligt mig. Privatpersoner borde få möjligheten att oftare få köpa närproducerat och stödja lokala producenter.

I klippet av McDonald´s Sverige lyfts tyngden av en tradition och faktumet att arbetet gått från generation till generation fram. Sådana traditioner är enligt mig väldigt betydelsefulla och viktiga att bevara, medan en tradition om att köttet alltid måste vara på tallriken skulle kunna ändras. Jordbruk som följer lagar och bestämmelser och brukar det på rätt sätt borde få finnas kvar, där man till exempel fokuserar på att producera så mycket kött så att en individ ”får” äta en köttbit av god kvalité per vecka. Personen i fråga äter vegetariskt resten av veckan. Produktion och jordbruk som finns till endast för att massproducera råvaror borde tas bort. Men detta är möjligt endast om efterfrågan minskar, vilket ligger i konsumenternas händer.

Metan och lustgas är nämligen de två största växthusgaserna som släpps ut i atmosfären från de biologiska processerna inom jordbruket, enligt jordbruksverkets artikel. Metan är också en av de gaserna som är starkast, och gör mest skada. Exempel på de biologiska processerna som släpper ut mycket gas är enligt artikeln kväveomsättning i marken och från djurhållning och stallgödselhantering. Förändringen av ett markområde, där marken behövs för att odla foder, är också en betydande andel till höga koldioxidutsläpp inom jordbruket, enligt livsmedelsverket.

Men hur kan vi då ha samvete att slänga bort den maten vi förbrukat massor av resurser för att få? Människor köper ”bara för att”, tänker inte efter eller ”tar några extra så att det finns ifall om”, inte medvetna om vad som egentligen har använts, utsläppts, förstörts på vägen. Hamnar slutprodukten därtill i skräpet, kanske till och med felaktigt sorterat, gör det ännu mera skada. Jag tycker därför allmänheten borde bli mera medveten om hur, var och med vilka medel olika råvaror har tillverkats. Detta för att vi måste bli mer medvetna om hur verkligheten ser ut och att vi måste ändra vårt sätt att leva, eftersom det inte är hållbart.

Vi använder mängder av vatten, förbrukar fossila bränslen och släpper ut mängder av partiklar och dåliga gaser i vår atmosfär. Speciellt i köttproduktionen. Allt detta lever vi; människorna, växterna, djuren, svamparna och allt annat mitt bland. Det är vår verklighet. En verklighet som måste ändras.

Elin Komsi

Annonser
Det här inlägget postades i Essä. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s